Sokos nya, så himla fint! 

Det är lov och medan de flesta jag känner går ut för att supa bort sina hjärnceller har jag spenderat timmar på ett tåg som tagit mig till östkusten. Där har jag hittills bara gått långa promenader och suttit framför teven med min far. Det är mysigt ändå, jag gillar verkligen att ha den här tiden att andas ut. I en stad som är så himla fin men gör så himla ont i mig.

Just nu tar skolarbeten en stor fokus i mitt liv och jag hinner knappt ens tänka på annat. I onsdags fick jag däremot min studentmössa. Åh, den är så fin och jag längtar verkligen efter den där dagen. Då de flesta av mina vänner har gått ut redan ska nog en del av dom bjudas in till mitt utspring och min mottagning. Det är ändå en dag då jag vill ha mina närmaste vid min sida.

Jag flyttar även snart. Mycket ska fixas med men det kommer nog bli riktigt bra.

Vi har lämnat ett år som för mig har varit väldigt fint samtidigt som väldigt jobbigt. Jag har förlorat människor men lärt känna så många som för mig blivit så nära. Jag har tappat intresse för plugg men hittat den igen på grund av framtidsplaner. Jag har rest, jobbat en hel sommar, festivalat med fina vänner och levt livet fullt ut. Jag har vuxit som människa och trots att 2011 rann förbi och försvann lika snabbt som en våg så har det varit ett bra år. 

2011 började och slutade på samma plats, i en villa i Smålandsstenar med fina vänner. Jag tror 2012 kommer bli ett bra år. Det kommer bli ett år då jag har chansen att besanna drömmar och leva livet än mer. Oavsett om jag tar ett lagerjobb efter studenten eller om jag reser utomlands så kommer jag veta att det är mitt egna val ur min egna lilla plan. 

Jag har gjort en liten lista för vad jag vill göra under detta året. Jag tänker inte skriva upp alla punkter här då vissa är lite mer hemliga och personliga.
Men lite av det som är planerat för året är studenten, körkortet, London med bästa vännen, att köpa ännu mindre kläder (så himla onödigt).
.. och att jag ska njuta av livet, varje dag. 

Det är sommar. Solen må ha gått ner men det är inte riktigt mörkt, inte heller kallt. Den svala vinden mot huden känns bra efter en sådan varm dag som varit. Det är en kväll som inte heller riktigt kan bli kall för jag värms från hjärtat. Din närhet är allt som behövs och jag har inte hittat någonting som känns så rätt såsom detta gör.

Hostan har minskat men stressen inför alla arbeten och dess deadlines ökar. Jag vet att jag kan göra saker bra om jag bara hittar lite motivation. Imorgon ska jag träffa syokonsulenten och prata framtid. Nästa termin kanske blir lite tuffare än väntat ändå. Gör nästan allt för att slippa fastna på komvux i ett år. Inte min grej att slösa bort ännu mer tid av mitt liv nu när jag har fått tre år på mig att läsa alla ämnen jag behöver till framtida studier. Det skulle inte kännas bra alls. Men nu är jag på G iallafall, och motivationen stiger allt mer. Allt tack vare mina fina vänner som uppmuntrar mig.

Visst är det härligt när alla bitar faller på plats?

Den där känslan av att alla universitet i Sverige som erbjuder programmet jag vill gå, inte riktigt finns i min värld. Att man måste ha ett poängvärde på lägst 22, eller skriva ett högskoleprov med lägst poäng 1.6 är ju inte så roligt, för mig.

Hostar väldigt mycket och är så himla rädd för att allting ska utveckla sig till lunginflammation. Samtidigt som ångesten och stressen inför att klara skolan smyger sig på. Att stanna hemma är inte alls ett bra val, men kanske nödvändigt.

Allt är så olägligt just nu och i bröstet är jag fylld utav en enorm saknadskänsla. 
Hela jag är fylld av känslor men ändå känner jag mig så himla tom.

Jag saknar dig

Sitter och lyssnar på Christer i P3. 
Det är väl ungefär så närma en utav mina förbipasserade vänner jag kan komma just nu.

Det känns rätt förfärligt.

Någonstans under timmarna innan 2011. 
Min ankbror, en sådan himla fantastisk människa.

<3

Har hamnat i ett sängliggande läge. Konstant hosta och smärtande i halsen är så ansträngande för kroppen. Febern vill inte riktigt ge med sig och jag missar fruktansvärt mycket i skolan för var dag som passerar. Tråkigt har jag också, rastlösheten smyger sig in så himla snabbt. Jag försöker se det positivt, att jag kan vila ut mig lite och försöka hitta den där lugna stunden då jag inte tänker på all stress. Det går inte så jättebra.. 

Det är sex månader kvar till studenten, ganska så exakt. Det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot den dagen. Har spånat lite på vad som kommer hända efter studenten och har nog redan ett flertal alternativ. Det ända som skrämmer mig är ifall jag råkar tappa de där finaste jag har, alla mina vänner. Så som det tyvärr tenderas att bli när alla flyttar till olika städer och möter nya människor. Jag vill bara inte glömmas bort.

Sitter kvar i skolan och ryser till varje gång lamporna släcks. Hade sällskap innan men nu är det bara jag och resterna i kakburken. Planen är att vara produktiv men jag har verkligen ingen lust idag. Jag borde åka hem och mysa ner mig i sängen med lite serier istället.

Har fått ett litet förslag av några killkompisar att dela lägenhet och plugga nästa år. Mina fina fina pojkar, åh. Det som lockar oss alla är göteborg. Skulle vara så underbart roligt att dela lägenhet med dom i storstaden. 

Har haft en fin helg med fint folk, trots smärre skärande smärtor innanför bröstkorgen.
Imorgon har jag deadline på en viktig uppsats och jag funderar på att vara hemma hela dagen för att finjustera denna. Idag har jag lyckats skriva på den i ungefär en timme, nu lockar det mer att designa den här jäkla bloggen istället.

Imorgon kommer bli en jobbig dag på alla sätt och vis. Jag saknar Östergötland och längtar till studenten. Men idag försöker jag med mitt bästa att bara njuta av allt därimellan och just nu.

Inte för att whina. Men efter att ha brytit ihop på morgonbussen till skolan och mår sådär äckligt jobbigt illa så känner jag nog inte mycket för livet just nu. Vädret håller med mig.

Det är den där sista biten på loppet av stress och krav. Jag brukar alltid ramla på målsnöret och denna gången verkar inte bli annorlunda. Motivationsmätaren är allt närmare nollan.

Omgivning gör det inte speciellt mycket lättare.

Har drömt om en slags undergång och att min släkt vägrade släppa in mig bakom deras trygga husväggar. Låstes ute och lämnades till förintelse. Det var hemskt och jag får en känsla av att det har med mitt förlorande av fina människor att göra.

Förstår inte hur konceptet att man använder sina kläder en dag och sedan byter. Blir kläderna äckliga efter en dag, eller gillar folk bara variationen? Eller gör dom det för att ge andra bilden av att de är mindre äckliga?

Jag vet inte, men jag gör likadant.
Jag bär samma så kallade outfit en dag för att sedan alltid ha på mig nya kläder dagen efter. Alltid.
Varför är dock en fråga jag aldrig riktigt funderat över, som att det liksom är en del av vardagen att ha nya kläder till dagen efter. Fast det är rätt sjukt ändå. Kläderna blir ju varken smutsiga eller äckliga av en dags användning; Jag ska ju inte direkt ha gyttjekrig i dom eller springa ett marathonlopp.. 

Tänker protestera lite mot min egen och mot andras ytlighet igenom att ha på mig samma kläder två dagar i rad.

Vet, visst är jag rebellisk? haha.