Sitter kvar i skolan och ryser till varje gång lamporna släcks. Hade sällskap innan men nu är det bara jag och resterna i kakburken. Planen är att vara produktiv men jag har verkligen ingen lust idag. Jag borde åka hem och mysa ner mig i sängen med lite serier istället.

Har fått ett litet förslag av några killkompisar att dela lägenhet och plugga nästa år. Mina fina fina pojkar, åh. Det som lockar oss alla är göteborg. Skulle vara så underbart roligt att dela lägenhet med dom i storstaden. 

Har haft en fin helg med fint folk, trots smärre skärande smärtor innanför bröstkorgen.
Imorgon har jag deadline på en viktig uppsats och jag funderar på att vara hemma hela dagen för att finjustera denna. Idag har jag lyckats skriva på den i ungefär en timme, nu lockar det mer att designa den här jäkla bloggen istället.

Imorgon kommer bli en jobbig dag på alla sätt och vis. Jag saknar Östergötland och längtar till studenten. Men idag försöker jag med mitt bästa att bara njuta av allt därimellan och just nu.

Inte för att whina. Men efter att ha brytit ihop på morgonbussen till skolan och mår sådär äckligt jobbigt illa så känner jag nog inte mycket för livet just nu. Vädret håller med mig.

Det är den där sista biten på loppet av stress och krav. Jag brukar alltid ramla på målsnöret och denna gången verkar inte bli annorlunda. Motivationsmätaren är allt närmare nollan.

Omgivning gör det inte speciellt mycket lättare.

Har drömt om en slags undergång och att min släkt vägrade släppa in mig bakom deras trygga husväggar. Låstes ute och lämnades till förintelse. Det var hemskt och jag får en känsla av att det har med mitt förlorande av fina människor att göra.

Förstår inte hur konceptet att man använder sina kläder en dag och sedan byter. Blir kläderna äckliga efter en dag, eller gillar folk bara variationen? Eller gör dom det för att ge andra bilden av att de är mindre äckliga?

Jag vet inte, men jag gör likadant.
Jag bär samma så kallade outfit en dag för att sedan alltid ha på mig nya kläder dagen efter. Alltid.
Varför är dock en fråga jag aldrig riktigt funderat över, som att det liksom är en del av vardagen att ha nya kläder till dagen efter. Fast det är rätt sjukt ändå. Kläderna blir ju varken smutsiga eller äckliga av en dags användning; Jag ska ju inte direkt ha gyttjekrig i dom eller springa ett marathonlopp.. 

Tänker protestera lite mot min egen och mot andras ytlighet igenom att ha på mig samma kläder två dagar i rad.

Vet, visst är jag rebellisk? haha.

Sitter mest kvar i skolan långt inpå kvällarna. Stressen kryper sig tätt inpå hela tiden och jag kommer få ångest om jag inte klarar de uppgifter jag har. Idag hade jag sällskap i biblioteket av Nini, som själv inte pluggade men det var fint med fika och sällskap. 

Veckan som kommer är sannerligen helt fullspäckad. Salsskrivning i svenska och en hel del plugg. 
Kanske blir en tripp till Norrköping i helgen men jag vet inte. Hade varit så mycket mysigare att ta med sig en vän upp dit och vandra på gatorna med.

Hade en fantastiskt fin kväll igår hos min vän Ankan med några fler utav mina pojkvaskers. Vi hade Saw-maraton. Verkligen helt superbiala filmer det där och med det gänget pojkar blev det även väldigt komiska filmer. Skrattade så himla mycket. När fjärde filmen led mot sitt slut var det knappt någon ide att fortsätta. Folk hade åkt hem eller somnat. Men vi klarade oss igenom fyra av sju filmer, helt okej ändå. Sedan stal jag på något sätt återigen Ankans täcke och somnade i mitt lilla hörn av soffan. 

Vaknade typ femton minuter innan min buss skulle gå hem imorse. Sprang igenom gislaved och missade den med typ 200 meter. Hade jag bara gått typ 2 minuter tidigare hade jag hunnit. SURT. Menmen, jag är van. Missar alltid den där söndagsbussen.. 

Åh, Har verkligen världens finaste vänner. Önskar jag kunde visa det för dom lite oftare. Är dålig på sådant där; med att visa min uppskattning. Man vet aldrig hur.. Fast ja. De är fantastiska.

Har gjort en superbial pastasås idag när jag lagade mat. Exprimenterar rätt bra i köket trots allt.

Idag skulle jag hjälpa min lillasyster med sin matteläxa, hon går i sexan och börjar alltså på högstadiet nästa år. Boken var utformad med en grön en blå och en röd 'linje' i varje avsnitt som representerade olika svårighetsgrader. 

Jag börjar väldigt förvånad med att fråga henne varför hon är på den gröna linjen, på första kapitlet, när ett halvt år av skolan snart har gått förbi. Hon svarar med att de bara använt stenciler hittills och att läraren hade ansett att Lynette (min syster) inte skulle klara av den blå linjen.
Jag försökte komma över detta och efter att jag hjälpt henne med några uppgifter så var hon nära den blå linjen också och jag uppmanade henne till att göra även de uppgifterna. (En svårighetsgrad är ungefär ett uppslag vilket inte är så tidskrävande.)

Då kom nog de mest störande jag någonsin hört från min lillasyster. "Lärarna säger att vi inte FÅR göra det, för dom vill inte att vi ska ligga före i boken. Vi får egentligen inte ta hem boken heller." 

WAT!??!?!?!

1. Min lillasyster gör de GRÖNA uppgifterna. Om hon blir fast med dom är det ju inte så jävla konstigt om hon får svårt med matte och måste ha den "lättare" boken även på högstadiet? Och hur ska hon klara sig på gymnasiet isåfall??

2. FÅR INTE? Vadå får inte? Sverige brukade vara ett av de bästa länderna i Sverige på matematik innan; Nu är vi ett utav de sämsta. Inte så konstigt att det är som det är om lärarna inte vill låta ungdomarna utvecklas lite? 

Den enda som antagligen läser min blogg är väl ungefär Nini. 
Ibland undrar jag om hon kanske är mer stalker än vad jag är, men det tror jag inte.
Himla söt är hon däremot, och tillsammans med min fantastiska ankbror som nämnts innan.

Lovat mig chips och vårrullar har hon också, yup. I love food :)

Yes. Idag har jag pluggat i sjutton timmar av totalt tjugotvå vakna timmar. Har pluggat och kommit en bra bit på alla de saker inom engelskan som jag har. Dock inte tack vare engelskaläraren utan av Liz som är medialärare.

Efter många om och men har jag lyckats göra en intervju. Kanske lite roligt men eftersom deadline är om cirka tolv timmar kanske jag inte ska tjoa redan. Om tolv timmar är klockan för övrig information 06.00, det är då min väckarklocka ringer sin sista signal och en morgontrött tös önskar att hon kunde snooza en sista gång men det får hon inte.

inatt kanske hon inte får sova alls.

Utöver intervjun har hon även två böcker, en uppsats, projektarbetsplaner och en hel del annat att fixa. 


Behöver hitta ett studiesätt som passar mig och min livsstil lite mer tror jag.

Har kikat på lägenheter på olika orter, börjar nästan lista ut vad jag känner för efter min utbildning.
Försöker även fokusera på annat igenom att ge lite tid till mig själv. Hårfärgning, lång dusch och lite don inför imorgon peppade humöret en aning.

Idag var mest panik då jag inte alls kunde undvika att åka till Gislaved. Vädret var så himla grått och klumpen i bröstet växte sig så himla tung när jag tittade upp mot himlen och spekulerade i vad som skulle kunna hända och hur stor chansen ändå var att jag skulle få återse min vän. 

Det gjorde jag inte och jag bröt ihop ganska rejält när jag efter ganska många om och men lyckades ta mig tillbaka till min bostad.

Jag är inte riktigt den typen av person som glömmer bort händelser eller kommer över människor som betyder mycket för mig. De kommer alltid finnas med mig i bröstkorgen och i minnet. De kommer alltid få mig ligga sömnlös på nätterna och få mig att undra vad man borde ha gjort annorlunda. Vad man hade kunnat göra bättre.

Sedan skolan började igen i slutet på Augusti har jag förlorat fyra personen som betytt otroligt mycket för mig. Fyra personer på cirka tre månader. Det känns verkligen i bröstkorgen må jag säga. Jag har börjat fundera på ett liv efter gymnasiet än längre bort ifrån småland än tidigare och jag tappar för var dag allt mer motivation för att orka ta tag i saker som innan varit viktiga. 

Förstår inte riktigt vad jag gjort för fel, eller hur jag lyckas tappa viktiga personer.

I en vecka nu har jag haft ångest över en fin person som jag inte kunnat spendera tid med. Några utbytta ord över sms var allt. Inget mer. Allt är borta. 

Kommer hem till vad som ska vara lugnet och fin helg i mitt Gislaved men inser snabbt att jag kanske bör stanna hemma, i mitt rum, ifall att.. 

ja, fan.