Jag väntar på nått stort - det har jag alltid gjort.
Att 75% är från film/tv är ju rätt lovely också.




The skywriter
Fast inspirationen kom till mig i en konversation såhär på kvällskvisten.
Ska nog knåpa ihop ordföljderna på ett passande sätt först.
Först, som i innan ni får läsa det.
I will always be your soldier


I don't want to let you know your hearts an attraction





To Cool for school... eh?
Det är fint ibland. Men inte idag.
Jag vill nog låsa in mig på rörlig och sitta där och redigera lite. Filma lite och fota lite.
Jag orkar mest bara ingenting.
Jag skjuter upp pluggandet några timmar till. Kanske ska pilla på min design.
Eller mest bara umgås med min syster som kommer hit idag. Bara för att hon är så hiskeligt fin.

Viktor har en mjölk-tshirt på sig. Den syns inte på bilden, men den var rätt fin. Värt att nämnas.
Tearing down all the walls and love, the chaos
Det var mer avsaknaden utav den.
Jag blickade på min kalender och insåg att idag är det var månad sedan.
Då var det, nu är det ingenting alls.
Nu är det mest tomma ord, ord jag inte får yttra och ytor jag inte får vara på.
Mest för att ni inte vill.
Jag orkar inte bry mig, men det är det enda jag tänker på.
Cause I'm just one of those ghosts traveling endlessly
Där låg nämligen mitt paket och väntade. Kläder kläder kläder.
När jag stod och betalade steg mamma in igenom dörren.
"Jag såg Zelda utanför när jag åkte förbi.."
Där stod jag och kände mig som en ertappad drogmissbrukare efter rehab.
Men jag älskar ju kläder.
I am going away for a while But I'll be back, don't try and follow me
Den söndagen som jag planerat in för plugg blev inte riktigt så.
Jag vaknade efter en dröm, som jag trodde var den verkliga minnesbilden av allting.
Besvikelsen slog till hårt när jag insåg sanningen.
Sedan dess skriver jag mest långa patetiska texter om känslan i kroppen jag får varje gång jag lyckas få dig le.

Hold my arms back when they beat me
Jag fylldes med osäkerhet ännu en gång men en annan sorts sådan.
Den som känner att det kan vara dags att släppa taget, fast inte riktigt vill.

Diamonds, glitter and trauma tears, with an unfriendly atmosphere.
Inte så konstigt att jag faller då, eller att jag går sönder såhär.

Like you're trying to shock me!
Nu är skoldagen slut för länge sedan men ändå hittar jag mig själv inne på Rörlig bild för lite redigering.
Jag trivs här. Som Theresia sa "Det är som ett substitut för kuratorn". Jag håller med.
Det lilla rummet påminner mig om en sockerbit och jag låter dörren in hit stå öppen.
Ifall du skulle råka gå förbi, tänker jag.
Fast det vet jag att du inte skulle göra, du slutade för länge sedan du med.
Jag ska få köpa en nyckel, så att jag kan gå hit lite när jag vill.
Det är rätt fint och jag gillar det. Men det är ensamt, tystnaden liksom tär på mig.
Just idag låter jag därför Biffy Clyro spelas ifrån min skoldator medan jag redigerar på den stationära.
Ibland tänker jag på hur du kan hålla mig sällskap för att jag ska slippa ensamheten.
Den tanken lär aldrig bli verklighet, men jag kan nog inte undvika den ändå.
Har fallit för frestelsen
Fina klänningar krossar nog aldrig mitt hjärta. Bara min plånbok.
Men det får det vara värt. Det kan ni ju inte neka?


Jag är bra på att vara själv men usel på att vara ensam.
Den tomma kalla ytan jag inte kan fylla påminner mig alltför mycket om en motsvarande plats inom mig.
When my thoughts drift to you
Men nu vågar jag, och efter att ha läst igenom den bubblar alldeles för mycket känslor upp i mig.
För övrigt är min söndagskväll fylld med valvaka som nu lidit mot sitt slut.
Och en liten längtan till en londonresa. Kolla på bilden, tänk att det var så fint när jag var där senast?

Din blick är så säker och ditt leende strålar så att det slår ut nattens dunkla mörker vilken natt som helst.
Dina ord låter så bra att jag känner mig så himla mycket sämre.
Men jag trivs, jag vill inte vara någon annanstans än just här, just nu. Med dig.
Letar trevande efter månens rådgivande ljus på himlen men den syns inte till ikväll.
Jag fryser men kan inte förmå mig själv att flytta närmare.
Jag är inte kapabel till att säga orden som virvlar runt i huvudet medan du pratar.
De virvlar runt och jag tappar koncentrationen på dina ord, din mun som formar dom.
Jag svara någonting riktigt dumt och kör på den gamla vanliga, nicka le och se glad ut.
Du föreslår att vi ska gå och allting blir mer än kaos.
Allt jag vill är att vara här och allt du vill är att gå.
Dog days pt.2
Ha överseende till att det är jobbigt med manuell fokus och valpar som rör sig konstant.
men ändå! Watch in HD.
dog days
Har en film på G, den ska bara sparas och laddas upp på Youtube först. Sen ska ni allt så se!





Dåliga bandet, jag tycker inte om er, men ni täcker över ljudet av sms som inte kommer
Även fast min sjuka febervarma kropp behöver det för att friskna till så vill jag inte detta.
Jag vill ut och träffa fina vänner. Dem jag behöver för att andas sådär som vanligt.
Jag har ingen ork till bloggen under dessa vilodagar. Återkommer igen när vardagen är här.

And I’m a little bit lost without you, And I’m a bloody big mess inside
Till skillnad ifrån senaste dagarna så orkade jag inte ens tvinga iväg min halvt livlösa kropp till skolan idag.
Istället dricker jag Mint-Te och nu ska jag även försöka mig på att se Star Wars helt allena.
Det ska nog gå.. bra. Kanske.
Dansa fastän hjärtat blöder.
Det var inte meningen att min hand skulle flätas in i din, eller att mina läppar skulle besvara den kyss som du gav mig.
Varför jag ändå gjorde det vet jag inte. Men just då, just där kändes det som att vi var finast i världen.

Deep sleep Therapy
Visst är de fina, pågarna? Och himlans duktiga.




Har så grymt många fler bilder jag vill visa. Men får ägna pojkarna ett inlägg senare isåfall.
Bilduppladdningen la nämligen av efter fyra bilder sisådär. Har försökt i flera timmar nu men icke.
Everyone says you just gotta let it go, You just gotta let it go
Och jag förtjänar en tröstande klapp på axeln när ingenting blir någonting. Som idag, ikväll.
Jag hade förutspått hela kvällens gång och allting skulle vara så nära perfektion.
Men ingenting är någonsin perfekt.
Men jag hade mina finaste vänner där och de är ju faktiskt lite utav allting jag behöver.
Och att den största delen som var där utav de fina individerna kan uppträda så himla bra på scenen.
Jag blir helt varm av stolthet i hjärtat. Dom är rätt underbara, mina vänner.
__
Bilder får dyka upp imorgon.
Jag som ska upp kl. 05.00 imorgon och behöver nog ett par timmars sömn.
Det ska bli spännande att se om jag och fina Miranda verkligen orkar simma sådär innan skolans start.
I could really use a wish right now
Inte för att bli smalare eller gå ner i vikt, utan för att stärka immunförsvaret och helt enkelt må bättre.
Att investera i ett gymkort när man är sjuk är dock ingenting jag vill göra, och jag hann vara friskt i två dagar innan jag drog på mig någon ny bacill. Score.. verkligen.
Jag har en miljard sidor matte att göra. Och lite annat.
Men min hälsa stryper mig, bokstavligt talat - min hals är helt jädra sönder.
Kanske att lite sömn hjälper, och mera Te och kaffe?
Har en jävla ordföljd som sitter fast i min hjärna som behöver skrivas ner.
Jag behöver skriva lite, låta fingrarna få slå lite finare ord på tangentbordet.
Senare.

Rickard idag i oasen.
'Cause I fear I might break, and I fear I can't take it
Höll mina tankar borta ifrån det mesta som på senaste tiden dragit mig mot marken.
Har druckit kaffe, te och fanta lemon i oasen idag. Och inte betalat ett öre själv.
Till och med en macka blev jag bjuden på. Finaste vännerna alltså. Love.
Såhär på kvällen är det inte lika fint.
Har skriftligt förhör på rörlig bild imorgon och jag behöver göra 5 sidor matte ungefär.
jag. orkar. inte.
Min fokus är totalt väck och mina skrivarinstinkter likaså.
Jag rör mig och existerar men kan inte tänka klart om någonting.
Behöver någonting fint i mitt liv som pushar på.
Behöver någon som kan se till att jag skärper mig en aning.
Stubbes skiv-release
Mest på mina fina killkompisar och sådär.
Dåligt ljus och iso 1600. yee. Filmen får redigeras en annan dag. hoho.







Puppylove
De springer runt och skäller och tror dom sett hela världen. Fast hela världen väntar dom.
Lyckas man knäppa ett kort på dom har man nog mest tur och ja. Är dom inte underbara?
Jag vill nog ha allihop men hur skulle det gå, att uppfostra fyra stycken små nyfikna saker?
Ni skulle se dom när de liksom tar fart och springer lite smått sådär. Klumpigt och svajigt är det, men så fint.

Lillebror
and I can´t even say your name
Turen i att ha en drös med fina fina killkompisar är ganska sådär lovely just då.
Eller superbial, om man får använda sina egna ord.
Stubbes skivrelease var förvånandsvärt fin, då jag inte visste vad jag skulle förvänta mig innan.
Allting avslutades i ett pojkrum i en villa där vi såg på Two and a half men.
Mest för att fördriva tiden. Till vad visste vi inte riktigt tror jag.
Alla drog sig när min buss gick, nattens sista buss går hemåt vid 2.
Man måste anpassa sig, eller gå. Gå är inget alternativ en tråkig natt utan promenadsällskap.
Lägger kanske in en film i ett nästkommande inlägg.
Dvs om jag prioriterar redigering framför plugg även denna söndag.
Jag ger vad jag har, men du ger ingenting tillbaks


"Får jag en chans att förklara
så är nog ingenting så konstigt iallafall"
Is this the ideal of living?


Ny favoritskjorta och Elle-tidning.
I wish my smile was your favourite kind of smile
Redo att landa raklång på marken och bli trampad på. Jag var redo på allt, fast egentligen ingenting.
Jag var redo på kaffekopp nummer ett, men inte nummer två. Det tog liksom ett litet steg över gränsen där.
Min energi steg och rastlösheten steg dubbelt upp. Nervositeten bubblade och jag kunde inte tänka klart.
Oscar fanns vid min sida verkligen hela dagen och så fort han inte var där fick jag liksom lite som en panik.
Jag kände mig helt vilse och visste inte vad jag skulle göra. Han skrattade åt mig mest hela tiden.
Jag är så jävla vilse i mig själv.
Har gått och gått med min vattenkanna i handen.
Letar efter trädet som livnär mig, i syfte att livnära det.
Får inte trädet näring får inte löven det.
Jag är löven, och jag faller.
I had to lay him eight feet under ground
åka till Värnamo och vara hos tandläkaren, och sedan storhandla lite med mamma.
Ganska produktivt alltså.
Sedan var jag på jobbet och hade ännu ett möte.
Hela dagen har jag nog bara saknat skolan egentligen.
Saknat allting med den. Visst låter det konstigt?
Och det ger mig lite utav en orolig känsla i magen.
Den där förvirrade känslan som aldrig verkar lämnar mig.
Jag känner mig tom på känslor och ord.
Fast den pirrar lite ibland ändå.
Magen alltså.
You're so sad, you're stronger than you think.
Det enda dåliga var väl att det var veckans längsta dag med de tråkigaste lektionerna intryckta under en tid som verkade vara i en evighet. Men jag ska inte klaga. Imorgon är jag ledig för diverse läkarbesök, tandläkaren och sedan framåt eftermiddagens slut så drar jag till ännu ett spännande jobbmöte i Värnamo. Tycker fortfarande att det är rätt sickt att jag fick jobbet men det ska bli så himla roligt och bra!
Annars har jag ingen större ork till att sätta avtryck här just nu. Tyvärr
Har ingenting spännande att berätta. Ingenting nytt att klaga på. Inga nya bilder.
Dreams be dreams
Två saker som mitt psyke inte kan hantera egentligen, speciellt inte båda på en gång.
Under en och samma timme.
Nu darrar jag som ett asplöv.
Hoppas att sömnen och lugnet kan infinna sig lagom tills det är sängdags.
Men ändå måste man nog vara en liten gnutta stolt, att jag vågade.
Stoltheten får dock vänta tills jag darrat klart.
Hoping you won't let go
Fast det är svårt att besvara sådana små avtryck för man vet aldrig om svaret liksom går tillbaka.
Idag var mitt liv lite sådär upp och ner så att jag egentligen bara ville sjunka igenom markytan och försvinna ner, bort.
Ibland gick det helt okej att andas och vara glad men alltid är det någonting som påminner mig om att det där hålet inte är allt för långt borta.
Det där som mina klumpiga fötter alltför lätt ramlar ner i. Varje gång jag påminns stannar jag upp men förflyttas ändå närmare hålet.
Som att någon knuffar på mig. Vill någon att jag ska ramla verkligen, med mening?
Jag orkar inte klaga just nu.
Jag orkar inte förklara just nu.
Jag orkar inte ens känna efter, liksom.
Vilket gör det mesta ännu mer förvirrande.
Allt jag gillar upphör
Med en text så komplicerad och bra att jag själv skulle bli lite smått stolt över mina klumpiga ordval och meningar.
Istället blev det tio sidor i matteboken uträknade i brist på annat och lite för att glömma resterande tankar.
Det är en utslagen tös som nu vill sova, halv elva på en måndag.
Jag återkommer när luft har hittat ner i mina lungor igen.
När jag fungerar som jag ska.
I put one foot forward and ended up 30 yards back
Hon har hursomhelst lämnat mig igen och det är ändå en dag som denna man saknar henne mest.
Jag bryter ihop och packas ner. Kelar med valparna som alla fyra vill sitta i knät och bli gosade med.
De skulle inte lämna mig. En hund är trogen och lämnar aldrig sin 'flock'.
Det gör det bara ännu värre att jag är den som ska lämna bort dom istället.
Någonting som gör att jag inte bryter ihop i min ensamhet såhär nästan hela tiden.

don't you let me go, let me go tonight
Kär i charmen mellan karaktärernas förhållanden och starka band och hela tanken bakom filmen.
Blev mindre kär i tjejerna på biografen som skrattar åt honom när han får ett utbrott pga sin Asperger,
eller killen bakom som självklart svarade i telefonen sådär mitt i filmen.
Varför visar folk ingen respekt och beter sig på ett sådant sätt?
Visst, alla kanske inte gillar filmen de råkat betala för, men varför förstöra för de som faktiskt gör det?
Jag fick iallafall ett fint litet äventyr med min syster som lämnar mig imorgon.
Och kanske kommer vi inte ses på en lång lång tid.
Så det behövdes en sådan här fin kväll.
Miss nothing, Miss everything.
Fast sen tänkte jag istället att det kan vara viktigare att möblera klart och städa mitt rum.
Det slutade med att jag gosade med mina fyra små valpar och struntade i ovanstående.
Inte helt okej alltså.

Däremot är det helt okej att ikväll gå på bio med syster min.
Vi ska se "I rymden finns inga känslor".
Den verkar himlans fin och det ska bli roligt att se om den lever upp till förväntningarna.
Lets go, I want to go all the way to the horizon.
Känns onödigt att fixa sig för ett gäng människor som ändå sett en i flötigt hår och tjockaste (mysigaste) gubbtröjorna.
Trots detta åkte den röda klänningen på, och även lite smink.
Träffade upp det finaste killgänget och drog lite dit vinden förde oss.
Kvällen flöt på och jag kan inte motstå att tycka att mina vänner är helt underbara.
Nothing left to lose
Skivan jag väntat lite utav en evighet på.
Taylor Momsen's band The pretty reckless har äntligen släppt sitt album Light me up.
Kvinnan är lika gammal som mig, på dagen tom, och åh vad hon är allt jag vill vara.
Tycker folket kan lyssna på albumet här.


Inte mina bilder.
It's a beautiful day. Don't let it get away.
Vi åkte vilse i självaste värnamo men ändå hade vi väldans roligt.
Det blev en liten video utav det hela.


Men återigen så suger kvalitén. Jag sparar nog filen i fel format.
Ska försöka skaffa mig ett bättre redigeringsprogram så kanske det löser sig.. ?
I'll take a bruise I know your worth it. When you hit me hit me hard
Jag tvingade väl mest dit henne, men det var fint ändå.
Igår köpte jag två biljetter till en sådan där jättebra spelning.
Det där bandet som jag borde sett mer än tre låtar på när de var på Peace&Love.
Fast jag kunde inte eftersom det krockade med någonting annat fint.
Såhär i efterhand är det fint att få en till chans att se dom.
Tillsammans med fina vänner kommer även denna spelning bli grym.
Biffy Clyro i Göteborg den 16:e Oktober och jag längtar lite som en toka tills dess.
Motionless remains the mess
Skolan har tagit sig igenom många timmar.
Många timmar har tagit sig igenom mig.
Många tankar koncentreras ner på papper och datorskärmar och i år tänker vi mer.
Man ska vara självständig för att lyckas.
Men om man inte är det då?
Tänk ifall man behöver sina vänner som håller en i handen hela vägen.
Tänk ifall man känner sig som världens sämsta person så fort man inte får den där lilla inviten.
Egentligen är jag inte så svag och patetisk som jag precis fick mig själv att framstå.
Jag klarar mig bra själv, riktigt bra faktiskt.
Men jag klarar inte att vara någon, få inviter och skratt tilldelat till mig.
För att sedan när jag minst anar det inte längre få ta del utav det där fina.
Idag kände jag mig som världens ensammaste på skolans mest folkfyllda plats.
Idag kommer min finaste syster på besök i några dagar.
Jag vill umgås med henne och slippa känna det där jättejobbiga och tunga i bröstet.
Jag vill leva men vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga. 
Tacka vet jag för Theresia Carlsson.
