Hitting the road, heading to nowhere.
Låg kvar i sängen för att innjuta de sista timmarna i en riktig säng.
Klockan är tidigt och snart är det dags att sätta sig i bilen.
Vi ska hämta upp mina två kompanjoner för festivalen.
Sedan beger vi oss upp mot Borlänge.
Och Peace & Love.
Känns...
rätt så jävla bra.
Kommer hem om en vecka! c'ya people!
Så dansar vi till dansmusik igen!
En cykeltur på de gator som solen värmt upp i den övergivna byn.
När det äntligen är fint här så överges gatorna för finare platser, why is that?
Har inte cyklat på länge, inte sedan cykeln svek mig och jag skadades lite mot en lyktstolpe faktiskt.
Jag lät därför cykeln rulla runt lite extra länge på gatorna innan jag återvände hem.
Då med ännu fler nödvändigheter som på något sätt ska ner i antingen den ena eller andra väskan.
Äter en pizzabit som en paus i allt packande och fortsätter sedan packa ner mitt liv.
I den ena väskan ska Festivalsakerna ner. En hel vecka i Borlänge i ett tält och det ska packas smart.
Den andra väskan för två veckors liv i Norrköping dit jag åker direkt efter festivalandet för att jobba.
Så tre veckor utan mitt rum som har allt jag behöver.
Tre veckors Linda i två väskor.
Vi får väl se, hur det går.
Om det går.
Tills vidare fortsätter jag peppa innifrån och ut med min pepp-lista.
Och imorgon bär det av.
Till Peace&Love.
Välkommen, välkommen hit Vem du än är, var du än är.
För en långväga gäst
I landet lagom är bäst
Vi skålar för en midsommar till
Färsk potatis och sill
Som om tiden stått still
Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är'
Hm. Konstigt det där.
Det lär inte bli mycket firande av, men ska spendera dagen hos min fina påg.
Lite sisådär eftersom jag inte kommer få träffa honom på ett bra tag sedan när jag far iväg till Borlänge för festivalande och sedan till Norrköping för ett par veckors arbetande.
Njuter alltså av sista lediga dagarna i solskenet hemma i småland.
Baby your magic is working. I lose control of myself when ever you are near me
Namnet på bandet kunde inte riktigt lämna mina läppar och grubblandet fortsatte i dagar.
Idag tog jag mitt förnuft till fånga och använde mig utav internet.
Skrev in den lilla textrad som förföljt mig på google och fick svaret på frågan jag egentligen kunde.
Sedan vet jag inte riktigt vad som hände. Startade spotify och skrev in det där namnet.
Lyssnade på låten för första gången på ett år.
Och jag blev kär på nytt. Fast på fel sätt.
Väldigt fel.
Men jag antar att allting är somvanligt då.
30 Seconds to Mars
Jag blundar och låter mina öron fokusera på musiken i introt till A beautiful lie. När Jared sjunger de första raderna på texten kan jag se honom framför mig. Jag står längst fram på deras konsert och bakom scenen håller solen på att gå ner. Jag har återvänt till Hultfred ännu ett år och har äntligen lyckats få äran att se dom live. Den hesa rösten får mig i extas och jag kan inte hindra mina stämband ifrån att slitas ut totalt och låter min tunga forma orden till texten som kommer i lite för höga, och lite för falska toner ur min mun. Det går inte att hejda. Allting är så fantastiskt. Hela publiken känner stämningen och jag blir alldeles varm i kroppen. Så som jag alltid blir på konserter. Alla de där lyckofjärilarna som flyger rakt upp till hjärtat. Jag sjunger med i kings and queens och gungar lite i takt till musiken på den lilla ytan jag har att stå på framme vid kravallstaketet. Helt plötsligt är allt som hörs en duns, och musiken stannar upp.
Nästa som jag ser är mitt vita tak och kanten på sängen. Känner smärtan i ryggraden som jag olyckligtvis landade på när jag träffade golvet. Jag somnade, igen. Självklart. På min DVD har jag startat en liveinspelning på 30 Seconds to Mars som jag brukar titta på när jag verkligen verkligen får ett sådant där innerligt hopp i mitt bröst om att någon dag ska jag faktiskt få stå där bland publiken och se dom framför mig. Men aldrig har man möjligheten, såklart. På Teven fortsätter konserten och bryr sig inte om mitt fall, men konserten i min dröm är nu helt borta.
Jag tar mig tillbaka upp i sängen och sätter mig mot väggen, under täcket. Drar upp knäna och lutar mitt huvud emot de. Sedan fortsätter jag kolla på dvd:n under natten. Tre gånger ser jag den, och i mitt bröst peppar jag inför den riktiga konserten. Den som jag ska se. En vacker dag.
En plats i solen
Försöker att inte låta tankarna runt omkring att äta sig upp mot hudytan.
De försöker så jävla mycket och bägaren vill rinna över hela tiden.
Blundar och koncentrerar mig på texterna i låtarna.
Meningar som fastnar i mitt huvud. Längtar tills männen står en bit framför mig.
Bara ungefär en vecka kvar tills jag får se Kent. Igen.
Då ska jag stå där i folkhopen och känna all live-musik strömma in i mig.
Liksom renar min kropp och ger mig kraft till ännu en bit på den här långa resan.
Suga in varenda litet ord som lämnar Joakim Bergs läppar och bara ha det så jävla bäst.
"Har du den där känslan?
Vilken menar du?
Jag menar den där känslan
av att någonting avgörande hände
när jag var ouppmärksam
att någonting försvann"

I'm as simple as a bee, As a melody in C
Vi köpte glass, och pizza, och gjorde smoothie. Så ja, kvällen spenderades med mycket mat.
Peppade festival och hade lite för roligt på msn. Humorn som bubblar i mig är kanske inte den vanliga typen.
Men det gör ju ingenting.
Idag tog illamåendet över och blogghumöret sjunker.
Skrivarsuget stiger dock men skrivkrampen har inte riktigt släppt helt än.
Idéera finns där, inspirationen är runt mig.
Men att beskriva det i ord och stavelser är ju fasiken helt sjukt svårt just nu.
Någonstans i en dans i vårat avlånga land.
Ställa sig under skållande vattenstrålar som silar mot en kropp i sitt uppvaknande.
Dra på sig de noga utvalda kläderna och fundera länge på om man ska sminka sig eller inte.
Bestämmer sig för att inte göra det, det är ju bara så himla jobbigt.
Lyssnar under hela morgonen på den fina listan som peppar Peace & Love.
Och beger mig sedan till Jönköpings stad.
Btw, vill permanenta håret. I liked the fluff, like i had on this pic!

Take the night off

somewhere along the end we'll be back at the start

Ni vet de där fjärilarna i magen när man är förälskad? Det där underbara, kittlande, varma fjärilarna?
De brukar alltid hitta sin väg ut ur magen, bort. De liksom flyttar till någon annans mage. Försvinner helt.
Mina förflyttade sig också, men inte så långt borta ifrån magen. De flyttade lite norrut där de bosatte sig.
Där känner de sig hemma och liksom, värmer upp mitt hjärta varje dag.
Därifrån vill de nog aldrig flytta.
we don't need no time to keep up with the days

Wishes keep remaining, Nothing will contain it

It's the hard knock life, for us.
Hamnade i Gislaved på En kombinerad födelsedags och inflyttningsfest.
Hade trevligt med diverse heartbreak-attacks och kom hem sentelisent till en varm säng.
Dagen efter blev det pizza till lunch och till kvällen var vi några stycken hos fina Oliver och åt Tacos.
Det var roligt och nattens sömn blev sen igen men det var det så himla värt.
Så bjuder på en dålig bild på någonting som var mycket fint. Tacosätande till U2, lovely.
Sen har jag inte berättat att jag officiellt har jobb på Värnamo Nyheter.
Jag är så glad att mitt hjärta liksom vill gå i bitar lite. På ett bra sätt.

Säg det till alla, jag är på väg och jag längtar tills jag är där
Men eftersom solen bjöd på läskigt fin värme så gick jag ut med mina fina vänner efter att jag sovit ut lagom länge.
Vi gick en promenad och satt i grönt gräs vid De Geer. Sedan blev det lunch på en fin uteservering innan jag begav mig hem och packade i ordning det sista inför bussresan.
På bussen började jag med att vara produktiv och idisslade en gammal text och ett minne jag förträngt till en text. Den tog fyrtio minuter att skriva på grund att skrivkrampen och att den blev väldigt lång. En till ska jag försöka skriva innan imorgon då jag besöker Värnamo nyheter. panik.
Har lyssnat på en underbar Disneyspellista som jag gjort till mig själv på spotify.
Jag älskar disney.
Det var mest det jag ville säga.
Solen skiner och jag sitter på en buss.
Inte helt okej, men det lär bli fler fina dagar då jag kan passa på att vara ute.

If I find a common cure for this, I will also find that I am immune
Arbetet har blivit min flykt där jag glömmer allt i hela världen förutom vilka produkter som ska ner i lådan eller hur lång tid det är kvar tills jag får sätta mig ner med lunchrummets varma choklad ifrån automaten. Man träffar nytt folk som man inte vet alls någonting om och man diskuterar det man vågar diskutera med vilt främmande människor, och har ändå hur trevligt som helst.
Jag ska alltså återvända till Småland men egentligen vet jag inte riktigt vad jag återvänder till. Det är väl verkligheten som ska slungas tillbaka in i mitt huvud igen. Jag blir helt lam när jag ger upp. Slutar tänka alls, slutar agera. Tappar kontrollen och vill inte röra mig ett steg åt någon färdriktning på spelplanen försen jag listat ut hur jag ska gå tillväga. Irriterande, enligt många. Sådär jobbigt så att även de mest förstående hoppar av och slutar spela. Sådant som inte gör saken bättre, men vad ska man göra?
Ae, Jag orkar faktiskt inte.
Men jag lever, men inte tillräckligt för att blogga.
Jag bubblar utav saker jag vill berätta för allt och alla men allas öron är stängda för mina ord. Ingen orkar lyssna längre.
Och ingenting vill komma ut i ord och min skrivkramp är förjävlig.
Allt jag vill är nog att återvända till livet på rullfack 2, med några lådor och en hel jävla massor med varor som stadiums butiker Skandinavien över behöver.

Så här lät det medan ångesten kom ikapp
Jag behöver en ny medicin och ett nytt land
När jag faller lycklig och fri var det falskt alarm, falsk marknadsföring
men även inbitna lögnare har sin charm"
Känner att kent har träffat precis rätt i mitt hjärta med texten till Gamla Ullevi.
Passar så himla bra till allt jag tyckt tänkt och känt de senaste veckorna.
Ett nytt efterlängtat album sådär pangbom har de fixat och sommaren kommer bli fantastisk.
För övrigt är jag lika inspirationslös som igår och har jobbat slaviskt idag.
Så min ork är inte på topp.
Know all of the things that make you who you are
Slippa återvända till ensamhet och ångest som lurar bakom varje hörn i varje ord.
Här kan jag åtminstone vända den ryggen. Den har inte hittat mig här, tjugosex mil bort.
Den enda vägen den kan nå mig är igenom datorn och intranätet.
Känner en saknad till jobbet där jag ändå kan fly undan verkligheten och få betalt samtidigt.
Det är mysigt där ändå, måste jag ju ändå få säga.
För du sålde ditt hjärta, du sålde din själ Så inte känner du smärta, när jag tar mitt farväl
Ska försöka hitta mer inspiration till finare texter och vettigare meningar.
För sådana här inlägg känns så oerhört värdelösa egentligen.
Varför måste vi döda varandra?
Socker är tröst och jag ska sätta mig på golvet och se på film.
Antagligen någonting hjärtskärande som kan få min bägare att rinna över och låta tårarna ta slut.
Men jag är inte såhär patetisk, egentligen.
Tror jag

To call for hands of above, to lean on - Wouldn't be good enough
Tyst gråt i mitt hörn och tårarna gör kinderna våta.
Hur kan det vara så in i helvetes lätt att bli utelåst ifrån sitt eget liv?
Bilduppladdning fungerar fortfarande inte och jag orkar inte någonting mer.
Sådetså
The big girl, out in the world.
Fotade champagnefrukost , fotade fotograferingen och fotade utspringet.
Skulle vara med på deras flak men jag var så himla trött efter hela dagens ståhej så det orkades inte med.
Men jag hade trevligt och en hel del bilder togs.
Men bloggen vill inte ge med sig för bilderna dock. Den orkar visst inte med mina bilder mer.
Och jag orkar inte ha tålamod nog för de nu, inte när det vankas jobb imorgon.
Speciellt med tanke på att klockan ringer strax efter fem, och klockan närmar sig snart natt.
En hel dags jobb där man går konstant i åtta timmar känns ju inte helt okej att ta sig igenom utan en god natts sömn.
Manipulations expectations, learning to forgive
Men det är så himla värt varenda litet öre som kommer ramla in på kontot.
Imorgon är det studentfirande för systra mi som ska bli arbetslös sådär lagom till helgen.
Och ikväll kanske jag ska skaffa mig ett liv och träffa mina gamla vänner ifrån Norrpan igen.
Fast de ville ta en promenad, och med tanke på hur mina ben är..eh. ah. så får vi se hur mycket jag orkar.
Sen är det bara ett par dagars till jobb innan jag återvänder till mitt hem i småland igen.
Så bloggen blir väl lite smått undanpuffad just nu känner jag.
Som alltid under sommartiden.
Det är den nionde aftonen i Juni månad och ute är det mulet och grått med lite duggande regndroppar som faller.
Sommarens dagar är framför mig och på nått sätt försöker jag känna att det kan bli riktigt bra ändå, på nått sätt.
Så som det alltid känns innan allt faller samman, ioförsig.
I'm a sky that nothing wants to fly in
Eller liksom när man väl kommer hem igen, andas ut och sätter sig ner.
Då blir det Jojoeffekten och allting rushar tillbaka.
Men man kan inte göra någonting åt allt.
Det är saker man måste leva med.
Men 1003:- rikare blev jag denna måndagen.
Längtar tills lönen ramlar in på kontot i slutet utav månaden Juni.

Revenge loves company, three makes it a crowd
Ett sommarlov har inletts och de första stegen tas nu.
Jag orkar inte tänka så speciellt långt och att prata är överskattat.
Åsikter får man inte uttrycka då de inte accepteras.
Ett år utomlands lockar hur mycket? ..precis.
Imorgon ska jag upp runt 05.20 för då börjar arbetandet.
Återvänder till småland om två veckor igen.
Inte för att någon bryr sig.
Födelsedag och festligheter





Det kommer bara leda till nått ont
Nytt trevligt folk presenterar sig som man konverserar med.
Går ut i natten med höga förhoppningar och en halvt krossad själ.
En himlans trevlig tid däremellan med upp och nedgångar.
Listan med saker jag ser folk göra, som jag aldrig skulle göra - den växer sig längre.
Vandrar sedan hemåt i sökandet efter månens strålar.
De verkar inte vilja lysa för mig inatt.
Söker svaren bland de tindrande stjärnorna.
De verkar inte vilja svara mig.
Jag hade iallafall roligt.
Bilderna dyker väl upp imorgon skulle jag tro mig.
Studenten del.2
Det var så himla fint. Grattis till studenten säger jag bara.





Bilderna är tagna utav julia och mig med mina Nikon D40 och Canon EOS 40D
Studentfredag
Bildbomben på dem människorna kommer imorgon.
Och nu har de tagit studenten, så jag lär ju inte alls få se dom lika ofta längre. Sorgligt är ordet.
Resten av dagen efter det spenderades i Vika. Så himla bra.
Men som sagt, imorgon. yee.
You are my sunshine, my only sunshine.
Vi träffade på Sara efter att jag blev en röd liten kräfta efter tio minuter i solen och lite senare träffade vi på en Erik.
Hela dagen har varit precis vad jag behöver, även fast jag aldrig riktigt får svar på mina tankar.
Klumpen i hjärtat blir lite tyngre och jag blir allt mer förvirrad.
Men allting lättas liksom utav sol och fina vänner. För en stund åtminstone, men jag kräver inte mer.
Helgen blir hektisk eftersom det är studentfirande, födelsedagsfirande utav pojken, min hund ska träffa en pojke och jag ska spendera hela söndagen på en buss. Så ja. Det får väl gå som det går. Hinna med så mycket jag bara kan innan jag börjar jobba på måndag. woho.
Det ska bli så himlans roligt att börja klockan 06.50 och behöva trampa hemifrån på cykeln vid 06.15 för att vara precis i tid.
Men seriöst, kan låta jobbigt. Men det är så värt det.
Så tråkigt är det inte ens där, även om det inte låter som en höjdare.

I'm a mountain that has been moved
Egentligen var klockan 06.05, men det visste inte jag till en början.
Så går det när man ställer om sin klocka i sömnen.
Men ja, nu har jag en hel timme på mig innan jag måste gå iväg till skolan.
I min nya byxdress, kan vara värt att nämna.
Score.

Vi får le, men bara i sekunder. Det är ett uttryck för känslor och det är förbjudet
ord och sympati
Tankar, drömmar och konsekvenser.
Idag blev lite för mycket och idag har jag trott lite för mycket.
Överanalyserar, vrider och vänder. Tänker, hoppas.
Imorgon är det näst sista dagen i skolan.
På fredag är det studenternas och min absolut sista dag.
Eller ja, jag återvänder ju igen till hösten.
Det gör inte dem, och jag saknar redan treorna så himla mycket.
Det kommer bli sorgligt.
På måndag börjar mitt, uh.. jobbarlov?
En del arbete ska göras och pengarna ska förhoppningsvis rulla in sådär passande i slutet av sommaren.
Det får det vara värt!
